Kärnvapenspridning

Idag läste jag ett inlägg hos Union of Concerned ”Scientists” som verkligen går mig på nerverna. Som vanligt handlar det om kärnvapenspridningsrisken. Många gånger har man sett hur ”vapenspridningsfolket” är villiga att dra in hur absurt långsökta argument som helst mot vilken kärnteknik som helst. För verkligheten är ju beskaffad på ett sådant sätt att om man har en stark neutronkälla, då man kan teoretiskt sett producera vapenmaterial.

Vad är det för absurditeter Ed Lyman vid UCS drar till med denna gången då? Han ondgör sig över att Sydkorea utvecklar vidare pyroprocessing (någon slags elektrokemisk process vars detaljer jag inte vet något om då jag inte är kemist) som upparbetningsmetod för använt kärnbränsle. Pyroprocessing är en metod som utvecklades under IFR projektet i USA. För dom som är intresserad av detaljerna så är denna artikeln bra, Development of IFR pyroprocessing tecnology. Det man gör kort och gott är väll att elektrokemiskt separera ut aktiniderna från fissionsprodukterna genom att göra bränslestavarna till anoder och få aktiniderna att frigöras och deponeras på en katod medans fissionsprodukterna stannar kvar (eller deponeras på en annan katod eller nått sånt).

IFR förespråkarna har alltid sagt att detta är en väldigt spridningssäker metod eftersom man får ut alla transuraner (grundämnen tyngre än uran) i en klump. Dvs man får aldrig ut rent och fint plutonium som man kan göra en trevlig bomb med. Såhär skriver UCS:

It is working to optimize certain troublesome aspects of the pyroprocessing process that could greatly facilitate its ability to carry out rapid, industrial-scale pyroprocessing on irradiated fuel should it receive advance consent from the U.S. to do so. Thus one can look at its current program as providing a latent capability to efficiently separate weapon-usable materials should it get the go-ahead to begin hot operations.

KAERI officials continue to deny that pyroprocessing presents any significant proliferation or terrorism risks, citing the fact that the process produces a mixture of plutonium, uranium and other actinides during normal operations, and that this product has a high radiation barrier. Upon questioning, KAERI representatives said that they were unfamiliar with the results of the U.S. national laboratory study by Charles Bathke and collaborators that concluded that group separation of plutonium with other transuranic (TRU) elements resulted in products that are attractive for nuclear weapons use. This result should not have been a surprise in any event given that other TRU isotopes, such as neptunium-237 and americium-241, are themselves weapon-usable materials.

Even worse, KAERI has made its own modifications to the pyroprocessing process that further reduce any benefits over conventional reprocessing with regard to theft resistance. Although pyroprocessing advocates assert that the plutonium-bearing product of pyroprocessing is resistant to theft because of a high radiation barrier, it has long been known that this radiation barrier – which is only marginal at the outset – is provided almost entirely by the rare earth isotope cerium-144. However, it is undesirable from a reactor physics point of view to allow high concentrations of rare earth elements to remain in fresh reactor fuel. For that reason, KAERI has developed a process known as “residual actinide recovery” that would separate the rare earth elements from the plutonium-bearing product prior to fresh fuel fabrication. This would further reduce the cerium-144 concentration and the radiation barrier that it provides, rendering the fresh fuel nearly as vulnerable to theft as MOX fuel fabricated with separated plutonium.

Jag har lagt till fetstilen. Låt oss nu stanna upp och tänka efter lite. Lyman skiter här ner sig över att Sydkorea kan utveckla en ”latent förmåga” att effektivt separerar ut ”vapen användbara material” och att materialet kan bli nästan lika sårbart för stöld som MOX bränsle. Den latenta förmåga stör väll Lyman eftersom det innebär att Sydkorea snabbt kan skramla fram kärnvapen om de vill. Men ärligt talat, vem bryr sig? Ett land som Sydkorea kan på väldigt kort tid från scratch skaffa sig kärnvapen. Landet har begåvade kemister, sprängmedelsexperter, fysiker och ingenjörer i överflöde och att producera vapen handlar bara om att reproducera 40 tals teknik! Sårbarheten för stöld är också löjligt för här påstår han alltså att en terroristgrupp skulle kunna springa iväg med en hög blandade transuraner och göra en fungerande bomb av det.  Om man inte bryr sig alls om vilken sprängverkan bomben har så kanske det är en avlägsen risk, men då är det fan så mycket lättare att göra en bomb av konstgödsel som dessutom är betydligt mer pålitlig. Terroristgrupper brukar ju inte direkt ha ett överflöd av kompetens inom hydrodynamiska simuleringar, neutronfysik och andra relevanta kunskapsområden som krävs för att veta hur man ska bygga en plutoniumbomb.

Men jag vill dyka ner lite mer i den här ”latenta” förmågan. Man kan låtsas att man är den enväldiga dikatorn kung Kim-Jong Dick i den teokratiska totalitär monarkin Urkistan, hur skulle man snabbat skaffa sig kärnvapen? Är det genom att:

A. Beställa komplexa elproducerande lättvattenreaktorer för tvåsiffriga miljardbelopp från tex Korea och sen, utan att IAEA eller något annat land märker det, driva den på ett sådant sätt att man producera plutonium av någorlunda kvalitet, det krävs bland annat väldigt frekventa bränslebyten för det. Att driva den på det sättet innebär att man ska blåsa inspektörer, lura satelliter som ser värmeutsläppen från reaktorn, lura bränsleleverantörerna till varför man behöver fan så mycket mer bränsle än normalt osv.  Sen, återigen utan att IAEA ser nått, köpa in en upparbetningsanläggning från Korea och utan någons vetskap smyga iväg med en massa kilon material från denna anläggningen och i hemlighet bygga en bomb. En bomb som trots alla ansträngningar kommer vara värdelös eftersom plutonium producerat i en lättvattenreaktor aldrig kommer hålla den kvalitet man eftersträvar.

Eller

B. Bygga en enkel vatten eller luftkyld grafithög någonstans (ritningarna på MAGNOX är tex public domain, det var så Nordkorea fick tag på dom. Men att bygga en kopia av tex Hanfordreaktorer vore inte stor konst) med kontinuerlig bränsleurladdning som möjligt och som drivs med naturligt uran så man inte behöver väcka uppmärksamhet genom att köpa anrikat uran på världsmarknaden. Sen lejer man de 10 mest begåvade kemisterna i landet och låter dom studera de öppet tillgängliga beskrivningar som finns av PUREX processen (den kemiska metod man använde för att separera ut plutonium för vapen i alla kärnvapenländer) och låter dom bygga en enkel primitiv liten anläggning i någon by. Ut ur det får man högkvalitativt vapenplutonium som kan användas i en bomb med stor tillförlitlighet. Hela denna vägen kostar förmodligen en bråkdel av vad enbart en reaktor i tidigare exemplet kostar.

Om någon frågar mig om man kan bygga en bomb genom alternativ A så är svaret givetvis ja. Man kan göra mycket här i världen, men varför i helvete skulle någon ta en så krånglig omväg när alternativ B existerar och det är i princip alternativ B som alla dagens kärnvapenländer valde. Om man verkligen vill söka efter långtsökta sätt hur man kan producera vapen från godtycklig reaktor kombinerad med godtycklig upparbetningsmetod så går det ALLTID att hitta en metod. Men hur rimligt är det? Det som att vara rädd för att någon ska smälta ner alla sina bestick i en hemmagjord masugn och sen hamra ut det hela till ett kasst svärd som de kan sticka ner sin granne, istället för att de bara slår ihjäl grannen med däck-korset de har stående i garaget. Det första är inte omöjligt, men det andra är fan så mycket mer sannolikt.

Samma sak med terrorister och bomber från skräpmaterial. Visst kan man hitta på något jävligt långsökt för hur terrorister ska bryta sig in i koreanernas framtida pyroprocessinganläggning för att sen stjäla lite skräptransuraner och på något mirakulöst sätt lyckas designa en bomb som har större sprängverkan än ett lass med gödsel. Men varför skulle de göra det när de enkelt kan hitta på värre saker (saringas, konventionell bomb etc)?

The Thing

John Carpenters gamla The Thing är en av mina favoritfilmer, den har allt en skräckfilm ska ha. Spänning, paranoia, ett mystiskt monster, isolerad plats, ruggig atmosfär och specialeffekter som faktiskt ännu håller trots att filmen är 30 år gammal. Jag har säkert sett den tio gånger och varje gång är den lika bra. Just därför har jag medvetet undvikit att titta på nya The Thing, jag kunde inte föreställa mig vad den rimligtvis kan tillföra till orginalet. Men idag kunde jag inte hålla mig längre utan laddade ner den genom xbox live.

Först och främst, nya The Thing är inte en remake av gamla filmen, den beskriver snarare vad som hände före den gamla filmen. Alla minns nog att gamla filmen började med att några norskar i helikopter jagar en hund med gevär och råkar spränga sig själv med en granat eller nått sånt (jag minns inte detaljerna då det var ett tag sen jag sett orginalet). Ungefär så slutar den nya filmen (sorry för den spoilern om nu någon inte visste det) vilket fint binder ihop dom. Nya filmen börjar med att den norska basen hittar ufot som man glimtar i gamla (var det bara jag som tyckte det var fruktansvärt frustrerande att MacReady inte utforskade ufot?!?!) tillsammans med en alien som till synes vandrat iväg en bit och sen frysts in i ett isblock (det tomma isblock man sen ser i andra filmen givetvis). Jag har vaga minnen av att man i gamla filmen hittade videoklipp från norska basen och jag kan inte svära på att allt i nya filmen är konsekvent med den gamla, men på rak arm så verkar regissören ha gjort ett bra jobb med att inte inkludera motsägelser mellan filmerna.

Efter dom grävt upp monstret ur isen så vaknar den givetvis och börjar döda och imitera folk. Bitvis lyckas de väl med att skapa samma paranoiakänsla som i originalet, men det känns som man skyndar lite väl mycket och de visar the thing för tidigt och för mycket. Tumregeln för en skräckfilm är trots allt att ju mindre man ser av monstret desto mer skrämmande blir det. Tyvärr innehåller även filmen vissa självmotsägelser som jag inte riktigt begriper, tex om UFOt var intakt varför lämnade the thing det från första början? Varför försöker den aldrig använda vapen då den trots allt verka kapabel till det osv. Logiken haltar ibland, men det kanske man kan förlåta. Jag har nog aldrig försökt mig på att fingranska originalet heller och där kan man säkert hitta mer än ett hål.

Sammanfattningsvis så får rullen typ 3 på en skala till 5. Den är helt klart sevärd, men den bidrar inte särskilt mycket till originalet (förutom att vi får se insidan av UFOt, dock hade man kunnat göra mer av det), den expanderar inte the thing universumet etc. Man kan bli frustrerad av det för i mina ögon har The Thing potential att bli en riktigt lyckad franchise, man kan enkelt fläska ut på vad the thing är, vart ufot kommer ifrån, om ufot tillhör the thing eller om han bara käkade upp originalbesättningen etc. Man kan enkelt mjölka det hela lika mycket som Alien. John Carpenter borde komma tillbaka i form och göra en vidareutveckling i the thing världen!

Hyperion

För några veckor sen tankade jag ner Hyperion till min kindle. När jag läste sammanfattningen av boken så var jag oerhört skeptisk, tidsresande monster brukar inte direkt tillhöra mina favorithistorier och jag avskyr i regel allt som har med tidsresor att göra. Jag vet inte varför jag har sån avsmak för just tidsresor men det känns bara som att det inte överhuvudtaget går att bygga en logisk konsekvent historia runt tidsresor. Jag hade nog överhuvudtaget inte läst Hyperion om det inte vore för att jag hört så mycket bra om den.

Nu när jag läst både Hyperion och Fall of Hyperion(amazon, adlibris) så kan jag säga att alla rekommendationer var berättigade. Dan Simmons är utan tvekan en fantastisk författare och han väver några helt otroliga historier. Det handlar om becksvart sci-fi, snudd på skräck. Vissa kapitel (speciellt prästens historia) gav mig samma olustkänsla som John Carpenters bästa filmer. Det är inte så att man blir rädd, det känns bara ”fel”, situationen är så svart och hopplös att man förtvivlar. På rak arm så kan jag bara minnas att Solaris kunnat ge mig samma känsla. Det okända och obegripliga när det är som bäst. Trots mystiken så känns böckerna väldigt konsekventa med det universum som skapas.

Hyperion är byggd runt 7 personers färd till planeten Hyperion där de ska besöka monstret the Shrike och de katakomber som finns på platsen. Under bokens lopp berättar varje person varför de befinner sig på denna pilgrimsfärden och boken slutar med en riktig cliffhanger när de når sin destination. Normalt med delade historier så brukar en eller några av dom hålla betydligt lägre kvalitet än andra och allt man vill göra är att skippa grejer för att veta vad som händer de andra. Men Simmons har lyckats med konststycket att göra allas historier lika fascinerande trots att de är totalt olika, det går från mörk skräck till noir detektiv och det funkar ändå!

Spoilers nedanför!!

Tyvärr så tycker jag det hela faller samman lite i Fall of Hyperion. Då framkommer det ungefär att det the Shrike egentligen är skickad tillbaka från framtiden av en väldigt avancerad AI som är i krig med den framtida mänskligheten. Mycket av mystiken försvinner ju mer inblick man får i hur allt cirkulerar runt konflikten mellan artificiell intelligens och mänsklig intelligens. Fall of Hyperion har en helt annan känsla och karaktär än Hyperion, skräcken är borta och istället blir det väldigt mycket space opera. Jag älskar dock space opera så det stör mig inte, men det finns alltid något väldigt otillfredsställande med att se mysterier lösas eftersom förklaringen aldrig kan leva upp till de föreställningar man själv skapat. Arthur C Clarke som exempel förstod det utmärkt väl och skaparna bakom monoliterna i 2001 och 2010 exponerades aldrig riktigt, vilket bara höjde kvaliten på böckerna (jag minns dock inte vad som hände i 2061 och 3001).  De bästa skräckregissörerna inser det också och visar därmed aldrig monstret eller vänta i alla fall till sista stunden. Med det sagt så är Fall of Hyperion inte en dålig bok, den är väldigt spännande och Simmons lyckas väl med att fortsätta väva ett universum som känns trovärdigt trots tidsresor. Hyperion och Fall of Hyperion förhåller sig till varandra ungefär som Alien och Aliens, den första var skräckfylld och mörk, den andra betydligt mer actioninriktad. Båda är mästerverk på sitt sätt. Jag ska härnäst sätta tänderna i Endymion och Rise of Endymion som är fortsättningen i Hyperion serien. Men jag tycker Fall of Hyperion avslutades på ett väldigt bra sätt så jag ser inte riktigt hur serien kan fortsätta, ska bli intressant att se!

Lise Nordin anklagar Björklund för känslomässighet

Miljöpartisten Lise Nordin hävdar i SvD att Björklund har en känslomässig koppling till kärnkraft och att han är villig att göra vad som helst för att nya reaktorer ska byggas.

Pot calling kettle black?

Man behöver väll knappast påpeka hur lustigt det är att läsa det, men tyvärr är det nog många Svensson som inte kommer se det. Nordin är skicklig retoriskt, även in real life så låter hon väldigt logisk och sansad. Precis som alliansen snott alla sossiga åsikter så försöker nu Miljöpartiet till synes lansera sig själva som ekonomiskt rationella och ansvarstagande genom att sno högerns argument. I realiteten är de förstås samma gamla emotionella parti med känslomässiga låsningar för allt inom kärnkraft, GMO och andra innovativa tekniker. Samma parti som får ståpåle av ”alternativ” medicin och allt annat hokus pokus ”alternativt” trams.

Kärnan i Nordins argumentation är att kraftbolagen själva inte vill investera i kärnkraft eftersom den är för dyrt och citerar det havererade samarbetet mellan Vattenfall och storindustrierna. Det intressanta i sammanhanget är att Øystein (Vattenfalls VD) nu deklarerat att vattenfall vill bygga nya reaktorer, ska man spekulera så lät Vattenfall samarbetet självdö eftersom de inte vill dela på kassakon. Varför förlora en halv reaktors elproduktion om du kan ha allt att sälja själv till överpris som är satt av vindkraft odyl?

Det är inte bara Vattenfall som ser kärnkraft som ett ekonomiskt alternativ, i USA pågår just nu flera new build projekt. Elbolaget SCANA som äger några reaktorer och vill bygga fler släppte nyligen en rapport där de slår fast att kärnkraft ännu är det billigaste och bästa alternativet, trots shale gas ”revolutionen”.

Bäst och billigast helt enkelt!

Det är förstås bittert för moståndarna att erkänna att de som faktiskt tänker ta de ekonomiska riskerna är fullt förberedda att göra det. Centerpartiet har tex börjat svettas nu efter sin deklaration att inget företag någonsin kommer vilja bygga nya reaktorer. Många är det som gång på gång upprepar hur dyrt och oekonomiskt kärnkraft är, trots det står elbolagen på led för att bygga nya reaktorer i alla de länder där politikerna inte skitit ner sig totalt. Motståndarna har gottat sig i Fukushima som grisar i en riktigt fin dypöl, trots noll strålningsrelaterade dödsfall. Men renässansen tågar på ändå, Indien fortsätter bygga, Kina fortsätter bygga, Ryssland fortsätter bygga, Storbritannien fortsätter bygga, Frankrike fortsätter bygga. Visst har Tyskland, Italien och Schweiz alla deklarerat att de ska avveckla och inte bygga nått nytt, men är det något att jubla över då det enbart kommer innebära mer gas och kol. Ingen skulle dock jubla mer än mig ifall Tyskland går all in id det vanvettiga jätteprojektet i Sahara, när de sen går på knä ekonomiskt så skulle inget land vara dumt nog att upprepa misstaget(förutom kanske andra länder med för många gröna politiker). Men nu kommer Tysklands misstag istället döljas under all smog från nya fossila kraftverken och alla gröna kommer fortsätta att peka mot Tyskland som en förebild, trots att Tyskland släpper ut betydligt mer skit än Sverige och Frankrike. Fossila avfall i atmosfären är tydligen att föredra över nukleära avfall i berggrunden?

”Miljövänner” + Fukushima = svin + dypöl

Den fråga jag gärna skulle vilja se Nordin, Fridolin eller någon annan kärnkraftshatare besvara är denna. Om ni är så övertygade om att kärnkraft är för dyrt för att någon bolag ska vilja investera i det, varför vill ni då bannlysta nya reaktorer? Om ni har rätt så kommer ingen vilja bygga dom, vad är då bättre demonstration än att tillåta det och få en storskalig demonstration av kärnkraftens svaghet? Om ni skulle gå ut och öppet deklarerar att ni inte vill ändra på alliansens överenskommelse, då skulle jag få betydligt mer respekt för era åsikter. Men som det är nu så visar ni ingen ryggrad, när ord och handlingar inte går hand i hand hur ska man då tro på något som ni häver ur er?

”Dagens ventenskapliga sanningar kommer att bli morgondagens felaktiga teorier”…..

Ofta hör man rappakalja i stil med titeln på detta blogginlägget, ”dagens ventenskapliga sanningar kommer att bli morgondagens felaktiga teorier”.

Nu senast dök det upp som en kommentar after en artikel i Ny Teknik om slutförvaring av använt kärnavfall. Implikationen i kommentaren är att alla läroböckerna i kemi idag kanske bara duger till dasspapper imorgon och därför är slutförvaring aldrig säkert. Trams i den stilen används alltid av de som inget kan, för att så tvivel för de som något kan bland andra som inget kan. Man pekar och fnittrar helt enkelt och säger ”titta på de dumma vetenskapsmännen/ingenjörerna som tror de vet nått”. När någon går i klinch med idiotierna så blir den personen alltid beskylld för att lida av hybris och vara blind unt so weiter. Spektaklet är plågsamt förutsägbart och alltid lika smärtsamt att beskåda.

Egentligen förtjänar det hela ingen kommentar, men av någon anledning så lider många av föreställningen att ”vetenskapliga sanningar” skrivs om i parti och minut. I synnerhet bland de som studerat samhälls”vetenskap”, vilket kanske inte är så konstigt med tanken på vilken bastardiserad bild de har av vetenskap. Inom samhällsvetenskap finns knappt några falsifierbara hypoteser, det är bara en säck full med åsikter och som vi alla vet så är åsikter som rövhål.

Armhålor är något annat som delar vissa egenskaper med åsikter

Hur står det egentligen till då med vår kunskap, om man ska citera Donald Rumsfeld (Även Nassim Taleb skriver något liknande i The Black Swan):

“There are known knowns: there are things we know we know. We also know there are known unknowns: that is to say we know there are some things we do not know. But there are also unknown unknowns: the ones we don’t know we don’t know.  

Så är det givetvis även inom vetenskap(med vetenskap menar jag härefter naturvetenskap). Det finns saker vi vet bortom all rimlig tvivel, som exempel så vet vi att en stor sten som släpps i fritt fall i vakuum accelererar lika snabbt som en liten sten eller att jorden är i bana runt solen. Det finns ingenting som kommer rubba den kunskapen, oavsett vad för nya vetenskapliga teorier som utvecklas i framtiden så kommer de grundstenarna inte förändras(förutom i någon avlägsen decimal, så som allmänna relativitetsteorin förändrade Newtons gravitationslag).

Det finns saker vi vet att vi inte vet, ingen vet hur man ska unifiera kvantmekanik och gravitation, ingen vet om det finns liv på andra ställen än jorden, ingen vet vad det är för partiklar som utgör mörk materia eller vad fasiken mörk energi är för något.

Sen finns det alltid saker vi inte vet att vi inte vet, vad vi inte vet att vi inte vet just nu är förstås definitionsmässigt omöjligt att peka ut. Men ett historiska exempel är mörk energi, ingen hade en aning om att något sådant existerar innan man observerade att universums expansion accelererar.  Ingen visste heller att Newtons gravitationslag inte är en komplett beskrivning av gravitationen innan man såg att Merkurius inte riktigt beter sig som förväntat. Vissa fysiker i början av 1900 talet påstås ha sagt att man vet allt som är värt att veta, nu handlar det bara om att fila på decimalerna. De hade förstås fel, kvantmekanik och relativitetsteorierna var mogna frukter som bara väntade på att plockas av rätt vetenskapsmän. Lika fel skulle en vetenskapsman ha idag om han/hon försökte hävda samma sak och jag är övertygad om att om en vetenskapsmän säger det om 1000 år så kommer de ha fel.

Det logiska felet många gör är att de drar slutsatsen att vi inte kan veta något med säkerhet givet att det finns saker vi inte vet att vi inte vet. Men det är uppenbarligen en helt hopplös slutsats, de saker vi vet med säkerhet kommer inte förändras. Oavsett vad man upptäcker gällande gravitationen imorgon så kommer det inte att nollställa århundraden med experiment som studerat gravitationen in till n’the decimalen. Nya upptäckter kommer är begränsade av dagens kunskap, har man väl sett att experiment matchar teori till en viss precision så är nya teorier begränsade till högre precisionen än dagens experiment klarar av. Newtons gravitationslag är som ovan nämnd så pass bra att den förklarar alla vardagsfenomen med väldigt hög noggrannhet. Trots att allmänna relativitetsteorin ger en fundamentalt annorlunda bild av vad gravitation är för något så har det inte förändrat hur gravitationen beter sig. Vi ramlar plötsligt inte av Jorden och Newton är fortfarande fullt tillräcklig för att räkna på de mesta grejerna som sker runtomkring. Vi behöver inte Einstein för att designa ett höghus eller en bro, vi behöver inte Einstein för att skjuta upp raketer till månen, vi behöver bara Einstein när vi börjar titta på exotiska fenomen som smådetaljer i Merkurius beteende, neutronstjärnor, svarta hål eller universum som helhet. Einstein var gömd i decimalerna som fanns bortom den mätprecision man hade vid nittonhundratalets början. På sätt och vis hade därmed de självsäkra fysikerna rätt, man kunde förklara allt man kunde mäte med den tidens precision så något behov av andra teorier fanns inte. Deras fel var i att tro att man inte skulle mäta något oväntat, de visste inte att de inte visste det…

Den här grönfredaren visste inte att han inte visste att det är dåligt att demonstrera i Ryssland

Vad har allt rabblande ovan att göra med slutförvaring då? Kopplingen är vad vi vet om kemi. Vi vet en hel del om aktinidernas (den serie av grundämnen som uran, plutonium, neptunium etc tillhör) kemiska egenskaper. Vi vet (om jag får generalisera lite) att aktinidoxiderna (den kemiska form de har i använt kärnbränsle) är i princip olösliga i vatten, vi vet att den lilla mängd som faktiskt lyckas lösas upp har en tendens att fastna på alla ytor (hög benägenhet att adsorberas) de kommer i kontakt med, vi vet genom ett miljarder år långt experiment i Afrika att de inte rör sig ur fläcken om man begraver skiten i berggrunden. Vi vet därmed också att SKB’s slutförvaringsmetod är överkonservativ med råge, katastrofer går att utesluta, det räcker gott och väl att det håller någorlunda tätt i några hundra år tills alla lättlösliga fissionsprodukter är puts väck. Det ska till något som att en hot spot bildas i jordskorpan direkt under slutförvaringen som orsakar ett vulkanutbrott och sprider skiten ut i atmosfären för att slutförvaringen ska kunna orsaka en ”katastrof”. Det värsta rimligt tänkbara som kan hända är att lite skit läcker ut och en person som bor rakt ovanför slutförvaringen, får allt sitt vatten från en brunn borrad på marken och som odlar all sin egen mark på plats, kanske, bara kanske, får en stråldos som ändå bara är en bråkdel av vad den naturliga bakgrundsstrålningen är. Det ”skräckscenariet” duger förstås inte åt miljörörelsen, så de vill hellre hävda att morgondagens vetenskap kanske omkullkastar allt vi vet idag och genom ett mirakel blir kärnavfallet lättlösligt och förgiftar halva jordklotet. Att det är ekvivalent med att påstå att fysiker imorgon kanske kommer upptäcka att gravitationen är inverterad och att alla direkt ramlar av jorden, det vill de inte tas med.

Jag avslutar med ett fantastiskt klipp med Dara O’Brian:

”Science knows it doesn’t know everything, otherwise it’d stop…but just ‘cause science doesn’t know everything doesn’t mean you can fill in the gaps with whatever fairytale most appeals to ya’!”

En uråldrig teknik….

 Clint håller med mig om att Joar talar i nattmössan

Sverige kan inte klamra sig fast vid kärnkraften, det skriver Joar Tiberg idag på DN, i slutklämmen så kallar han kärnkraft för en ”uråldrig teknologi”. Ett knepigt uttalande ur flera synvinklar. Först så kan man ju fundera över om något ”uråldrig” alltid är dålig så som Joar försöker antyda. Det är uppenbar rappakalja om man bara tänker på kniven. Kniven är en av människans äldsta uppfinningar men än idag är det ett helt förnämlig redskap att bruka när man skär sig en bit ur en riktig saftig och bloddrypande stek. Vem vet, i framtiden kanske vi kan göra det med en laserpenna istället, men jag tror nog att den uråldriga tekniken kommer vara med oss under några tusen år till.

Mums!

Men framförallt så är kärnkraft inte en uråldrig teknik, faktiskt är kärnkraft vid tillsammans med solceller det yngsta sättet för människan att producera energi. Både solcellen och kärnkraften är kvantmekaniska skapelser och före Bohr, Rutherford, Einstein och gänget så hade man inte blekaste aningen om att det finns energi i atomkärnor eller att solstrålar kan omvandlas till el på ett fiffigt sätt. Även efter att fysiker insåg att kärnreaktioner involverar enorma energimängder så var det stor tveksamhet huruvida man någonsin kommer kunna dra nytta av det, Rutherford själv kallade alla sådana tankar för Moonshine ända till sin död 1937.

Rutherford kände dock inte till fission, ingen kände till fission före december 1938 då Otto Hahn och Fritz Strassmann bombarderade uran med neutroner och upptäckte att de fick ut barium. Fermi hade tidigare gjort liknande experiment men han förväntade sig aldrig att upptäcka lättare grundämnen och letade därmed inte efter dom. Före fissionen upptäckts så gick Leó Szilárd runt med tankar om att man kanske skulle kunna utvinna energi om man kunde hitta en kärnreaktion som var självdrivande, dvs om reaktionsprodukterna kan inducera nya reaktioner. Fission gör just det eftersom neutronerna som produceras kan inducera nya fissioner. Hur som helst, utvinnbar kärnenergi är som tanke alltså inte äldre än ca 80 år och som fungerande teknik inte äldre än 69 år.

Snopet, men Fermi var nog glad nog över ett nobelpris!

Hur är det med andra energikällor? Bioenergi har vi använt sen Ugh kom på att rostad mammutstek är bättre än rå mammutstek. Vinden har vi drivit skepp med i tusentals år och därefter vindkvarnar, kol och olja har använts i någon omfattning i tusentals år innan de blev jättar under förra århundradet etc. Kärnenergi är den enda nya energiformen man upptäckt sen stenåldern, allt annat har handlat om att elda saker eller låta vinden blåsa. Även solenergi är uråldrig även om solceller är ett helt nytt sätt att utvinna den energin.

Någonstans mellan de två uppfann man elden

Joar är förmodligen fullkomligt nöjd med att utesluta nymoderniteter som fission och hålla sig till att elda kvistar och låta saker bli blåsta på. Det har ju funkat i tiotusentals år så varför inte i tiotusen år till? Visserligen kan mänskligheten klara sig utan fission, precis som vi kan klara oss utan tvål, men det kanske inte vore så behagligt.

Men varför skulle vi välja bort en energikälla som är så ren att man kan ha en kärnreaktor i en hermetisk tillsluten tub i åratal tillsammans med människor utan att producera några avgaser (dvs ubåtar)?

Varför skulle vi välja bort en energikälla med så hög energidensitet att en volym liten som en sockerbit kan förse en person med all energi hon behöver under hela sin livstid?

Varför ska vi säga nej till en energikälla som är så väldistribuerad att du kan gå ut i din trädgård och under en dags arbete gräva fram nog med bränsle för att fylla ditt behov under en livstid?

Som flatlöss dras till en thailändsk bordell…..

Blodsugare finns det gott om

När jag läser diverse bloggar så slutar jag aldrig förvånas över hur vissa har en pervers fascination för katastrofer, till den grad att de är okritiskt villiga att svälja vilken verbal/skriftlig diarré som helst bara den okritisk hausar upp en olycka. Den annars eminenta Cornucopia demonstrerar det exemplariskt i sitt senaste blogginlägg där han hävdar att en kärnkraftsolycka i Nebraska mörkas. Hade han besvärat sig med att ens försöka hitta objektiv information från tex Nuclear Regulatory Comission (amerikanska SSM) hade han sett att det inte är någon fara på taket. Men vad är fakta mot en bra story? Att lyssna till dårar som Arnie Gundersen och Joseph Mangano ger mycket bättre bloggrubriker. Synd att se en annars så bra bloggare smutsa ner sig själv på det sättet.

Hela bloggvänstern verkar lida av samma åkomma, hanteringen av Fukushima bland bloggarna har varit bland det mest smaklösa jag någonsin sett. Jag trodde aldrig att så många gamar skulle vänta och längta efter dödsfall pga en kärnkraftsolycka. Dessvärre för dessa individer så har inga strålningsrelaterade dödsfall levererats av Fukushima men det hindrar förstås inte dem från att hitta på dödsfall istället. Det kommer inte dröja länge innan vi ser Mangano’s (länk 1, länk 2, länk 3) slask dyka upp i en vänster eller grön blogg i din närhet, tex Svensson, Kommunisterna, Jinge, Röda Malmö. Eller varför inte Svenska Naturskyddsföreningen som sjunkit till den lägsta tänkbara nivån under Karlsson och Axelsson. Med det sagt tycker jag inte att högerbloggar är mer upplysande, men de verkar inte lida av samma katastroffetish och antivetenskapliga tendenser.

Det finns några få ljuspunkter i det gröna mörkret, folk som Mark Lynas och George Monbiot som insett vilka gödselspridare Mangano, Caldicott, Gundersen och deras gelikar är. De tillhör de få gröna som faktiskt kunnat säga ”jag hade fel” efter att de vågat dyka ner i den vetenskapliga litteraturen för att utmana förutfattade meningar.  De valde osexiga hårda fakta över billig alarmism, som svar på det har fått ta emot duktigt med skit från ”miljörörelsen”. Som exempel har vår käre Mikael Karlsson vid Naturskyddsföreningen kallat Lynas för ”nyttig idiot”. Ett annat exempel är Hugh Montefiore som blev tvingad ur Friends of the Earth när han började argumentera för kärnkraft.

Den största känslan man som kärnkraftsförespråkare känner idag, efter Fukushima, är trötthet. Fukushima har inte orsakat ett enda strålningsrelaterat dödsfall, olyckan kommer inte ha några större mätbara långsiktiga konsekvenser på omgivningen och de som bor där, trots det verkar det som att en stor mängd människor både tror och vill tro att folk dör som flugor i Japan. Precis som många vill tro att folk dog som flugor i Harrisburg. Den tragiska verkligheten är den att de flesta inte bryr sig om fakta, vi människor verkar skruvade på ett sådant sätt att vi suktar efter misär. Vi vill bli skrämda! Inget säljer någonsin så väl som förutsägelser om katastrofer. I sadomaschosistisk anda vill vi bli upptuktade för våra synder mot moder jord, vi vill höra hur vi kommer straffas för vårt beteende. Kärnenergi har blivit en symbol över hybris, vi människor ska inte tro att vi kan kontrollera den enorma kraften som finns lagrad i atomens kärna, vår moderna Pandoras ask. Att det i verkligheten är lättare att säkert  hantera uran som energikälla jämfört med tex naturgas eller kol vill ingen höra. Vetenskap är bara intressant då den kan användas som katastrofpropaganda, inga program är lika populära på Discovery som de om meteoritnedslag, våldsamma vulkaner, enorma pandemier och klimatkatatrofer. Fukushima har återigen placerat kärnenergi jämsides andra katastrofer, precis som Tjernobyl och TMI gjorde, trots att Tsunamin som orsakade Fukushima dödade 26 000 och Fukushima ingen.

Uppförsbacken som vi måste klättra för att övertyga en skeptisk allmänhet att kärnenergi producerar ren, säker och miljövänlig energi är enorm. Det finns dock en stor skillnad idag, jämfört med efter TMI eller Tjernobyl. Efter de olyckorna kunde media sprida sin skräckpropaganda obehindrat, idag efter Fukushima är det inte fullt lika lätt för apokalyptikerna. Tyvärr lider Sverige av ett underskott av kärnkraftspositiva bloggar(Nuclear Power Yes Please är den enda som dyker upp i ens tankar), men i USA finns det många bloggar som är både välskrivna och välbesökta . Ett axplock är Rod Adams med Atomic Insights, Will Davis med Atomic Power Review,  NEI Nuclear Notes, Steve med Depleted Cranium, Next Big Future, Brave New Climate, Kirk Sorensens Energy from Thorium. Man får hoppas att kärnkraftsförespråkare i Sverige mobiliserar sig och börjar blogga, börjar kommentera mer och slår ner på idiotierna som sprids av antibloggare. Det behövs fler som ger smisk till Jinge, Axelsson, Karlsson, Cornucopia etc när de avviker från verkligheten och söker sig in i fablernas värld.

Fantomen vet hur man ska handskas med gödselspridare

Den lilla uranatomen har blivit petad in i katastrofkategorin efter sin våldsamma födsel som energikälla på vår jord, men den verkliga katastrofen är och förbli kol, olja och biobränslen. Det är de som dödar våra barn, de som orsakar cancer, lungsjukdomar, lidande. Varje år skördar  kol och biobränslen tio gånger fler liv än bomberna över Hiroshima och Nagasaki, varje dag sködar de fler liv än Tjernobylolyckan, varje minut fler liv än alla de som dött vid Fukushima pga Tsunamin. Men de dödsfallen sker i tystnad, gamla människor som ensamma hostar sig till döds i sina dåligt ventilerade hem, nära och kära som tvinar bort av obotlig cancer, barn som föds med defekter, siffror i statistiken som ingen bryr sig om. Det är mycket lättare att fokusera på strålningsspöket

En Tsunami i Japan stänger 17 reaktorer…… i Tyskland

Rubriken på detta blogginlägget är inte särskilt logisk, det är helt enkelt lite svårt att förstå hur en tsunami i Japan kan leda till att fler reaktorer permanent stängs i Tyskland än de som stängts av temporärt i Japan. Men sund logik har tyvärr inte kännetecknat den tyska energipolitiken under lång tid, inte sen Gerhard Schröder tog beslutet att avveckla kärnkraften och börja sänka enorma summor skattemedel i sol och vind med vetskapen att det även kommer innebära mer gas. Att Schröder drevs av personliga vinstintressen snarare än miljöambitioner borde varit fullkomligt uppenbart då han direkt efter sin tid i politiken började jobba för Gazprom.  Men sådana reflektioner verkar dessvärre tyska folket inte sysselsätta sig med. Vad har egentligen hänt med landet som producerade Schrödinger, Heinseberg, Planck, Born och Einstein? Var de 2-3 generationerna med briljanta tyska vetenskapsmän så fulländade att de totalt okuperade ena sidan av Bellkurvesvansen och pressade ner nästkommande generationer (åtminstone politikerna) på andra sidan?

Vad skulle Born, Schrödinger och Heinseberg säga om dagens Tyskland?

De gröna är förstås överförtjusta i detta spektakel eftersom de lever med den naiva tron att tysk kärnkraft kommer ersättas med sol, vind och vatten. Men om man ser på vad Merkel och andra politiker faktiskt säger så verkar det som att solpanelerna inte kommer få mycket ljus under den tunga smog nya kolkraftverk kommer producera…

It will also require building new gas and coal plants, Merkel said. ”Gas and coal power plants were discussed… an accelerated exit from nuclear energy will lead to replacement power stations,” she said. – From Reuters

Power firms should invest massively in coal and gas-fired power technology and renewable energy sources, Harry Voigtsberger, economy minister of Germany’s most populous state North Rhine Westphalia, said in the Financial Times Deutschland. – From Forexyard

Så mycket för klimatvurmandet, att stänga av rena, säkra, miljövänliga och billiga kraftverk går före allt, inklusive klimatmål och tyska folkets hälsa. För varje TWh kolkraft som ersätter de TWh kärnkraften annars hade producerat så kommer 25 personer dö! Tysk kärnkraft kan maximalt producera runt 160 TWh per år, i värsta fall kommer alltså 4000 personer dö varje år, på grund av en olycka i Japan som inte orsakat ett enda strålningsrelaterat dödsfall. På tio år tar man kål på en befolkningsmängd som motsvarar en mellanstor svensk stad. Skadorna motsvarar en tjernobylolycka per år. Är det rationellt Merkel?

Även om förnybar energi lyckas ersätta hälften av nuvarande kärnkraft så innebär det ändå 2000 extra dödsfall per år. Hade den mängden förnybar energi, om det överhuvudtaget är realistiskt, istället använts för att ersätta kol hade den räddat 2000 liv per år.

Merkel är rädd för att hon inte längre är Putins favorit

Enda ljuset i tunneln är att Tyskland kommer demonstrera hur man ska ruinera ett modernt industriland, antingen genom att förgifta dess miljö med fossila bränslen eller genom att förlamas dess ekonomi med opålitliga energikällor. När de tunga industrierna packar och drar och arbetslösheten stiger så kanske politiker i andra länder (om man nu kan hoppas på någon slags rationell förmåga hos politikeradeln) inser att det är dumt att upprepa Tysklands misstag. Men dessvärre så kommer förmodligen Tysklands misstag döljas av Frankrike, Tjeckien och Polen. Tre länder som alla planerar storskalig utbyggnad av kärnkraft och som alla tre förmodligen får extra motivation att bygga ut nu.

Tysklands regering agerar lika sansat och propert som den unge mannen i videoklippet ovan.

Nyheter och bloggar om spektaklet:

Matilda Ernkrans Vi kan vi också. Ut med kärnkraft. In med sol,vind, vatten och bioenergi
Gunnar Hökmark Det är inte miljön som vinner
Röda Malmö Kan Tyskland så kan vi
Thomas Böhlmark Tysk kärnkraft i graven – hur ser framtiden för den svenska ut?
Svensson När ska Sverige börja avveckla?
Cornucopia Tyskland lägger ner kärnkraften
SVT Tysk kärnkraft avvecklad till 2022
DN Tysklands kärnkraft ska vara avvecklad till 2022
SvD Tysk kärnkraft avvecklad till 2022
Aftonbladet Kärnkraften i Tyskland ska avvecklas till 2022
Expressen Carlgren tveksam till kärnkraftsstopp
GP Tyskland avvecklar all kärnkraftsenergi